Niihm 林菲

Jag lovade henne för en vecka sedan att jag skulle börja skriva dagligen.
Men sen när jag försökte logga in dagen efter så hängde sig det hela tiden, så jag kom inte in på bloggen.

Därför kör vi nu en snabb genomgång.

I fredags åkte jag till Örebro och hade en trevlig kväll med S och E.
Sen skulle jag köra S bil och hämte hennes syster, och tror ni det gick då?
Det var en upplevelse i sig.

Så firade vi min brors 30 årsdag i lördags. Jag bakade en fin rosa tårta ;)

I söndags så.. Huuummm... Vad gjorde jag då då. JOMEN JA!
Jag var ute och gick i närmare 3 timmar! Jätteskönt, sen hade jag lite träningsvärk på kvällen.

I måndags så gjorde jag något. Men vad var det :S Jag vet att mamma kom hem på kvällen, och vi tog en promenad innan jag åkte till M&T för att prata en stund.
Jajust det, jag var i skolan. Så var det.

Igår så var vi först ute och gick i 2,5 timme, sen så oljade mor och jag in våran utealtan.

Och så ja.. Idag åkte vi ner på marken, och inte var det något att ha.

NU har jag lite kramp i foten, men ska strax gå ut och gå.
Sitter och tittar lite på vänner, och vill verkligen ha ett glas vatten.

TÖRSTIG!!

Jag glömmer helt enkelt bort att skriva i bloggen.
Helt otroligt, med tanke på att jag skrev dagligen förut.

Sitter och kollar på Morden i Midsomer och erar på hur jag ska laga till maten, sen är det dags att åka ner till Pubben och träffa de andra och ha lite pubquiz.
Får se hur det går idag.

Veckan har varit trevlig men gått fort. Håller fortfarande i min långpromenad varje dag, som tar runt 1,5 timme att gå. Myyysigt.
Deser idag, men var faktist inte så farligt, man fick känna att man levde i låren när man gick uppförsbackarna.


Nuuuu måste jag börja laga mat!

Blaha! Får jag ett SMS ifrån min bror att han/de vill bli hämtade i Örebro.
Tur att jag satt uppe och väntade utifall att.

Fast jag är väldigt trött.
Tur mamma sover ;)

Jag läste om att de ska börja kolla upp vissa bloggare om de skattar för rätt saker osv.
Jag är själv inte så insatt att jag faktisit förstår vad de ska skatta för, och jag läser inte heller deras bloggar, så jag vet inte riktigt hur ståra de är. Självklart vet jag när någon säger deras namn, att de håller på med bloggandet, men vet inte om vad eller någonting.

Det jag har sett av vissa av dem på tv, så tappade de mitt intresse och respekt av anledningen hur de yttrar sig mot sina med människor.
Självklart finns det MASSVIS som irriterad och så, men man måste ibland tänka på vilka man egentligen skadar. Alla mår inte bra utav att få ta emot sådan skit de inte bett om att få.
Jag tror man måste ha stängt igen många känslokanaler för att lyckas läsa och höra så mycket skit om sig själv, och bara ignorera det.

Är det verkligen mänskligt?

Hur många videobloggade innan de såg P göra det i One Tree Hill?
Vad får man ut av att lägga ut sitt privatliv, utan att verkligen ha någonting att berätta om?

Vad får jag ut av att berätta om exakt vad som händer i min dag på en blogg?
Det ringer jag väll ändå och berättar för mina närmaste vänner eller mamma.
Nej, då det verkligen är kul att skriva, är å man faktist har något roligt att berätta.

Jag har inte skrivit sen jag kom hem till Sverige igen, för det finns inte så hemskt mycket att berätta.
Men jag tycker det är smått tråkigt att inte skriva ändå, för det är lite roligt ibland.

Iallafall, det här var inte alls vad jag skulle skriva om, men det stack iväg lite.
Nu ska jag sätta upp en hylla så jag kan packa upp resväskan.

Har även renst min garderob på kläder som ska skänkas imorgon.
I förrgår satte jag upp den stora budda tavlan på min vägg, och denvar större än vad jag kom ihåg att den var.
Och bara så ni vet...

Den gula och det gråa var inte toppenfint ihop.

Sen åker jag till flygplatsen... Jag åker... Hem?

Jag fick en jättefin t-shirt av alla.
Det är en bild på Lush och pyro skylten, och en bild på mig.
Sen har alla skrivit något gulligt. Den är så fin, och den ska absolut upp på min vägg.

Det är tack vare dessa människor som mina 2 år i Beijing har varit underbara.
Och när jag gick ut genom dörren från Lush, så kändes det verkligen som att avsluta ett kapitel när jag stängde dörren.

Det var slut...


Jag kommer sakna den här tiden så galet mycket.
Så sjukt mycket.
Finns inte så mycket mer att säga, än att jaa...

北京再见