Ger upp.

Ja det gör jag.
Det är inte lönt att kämpa för någonting som inte längre finns kvar.
Det känns som en småbagatell är en stor grej och ett stort problem som orsakar obekväma känslor och därför svårt att umgås just pga detta.
Vilket är komiskt eftersom det är det sista jag söker just nu. Jag vill inte (OBS inte!) leva det livet nu, och det funkar bra för mig. Men det känns som om det är andra som inte gillar det.

Det är inte första gången jag blivit påmind om det, och nu börjar jag faktist ta illa upp.

Därför har jag nu bestämt mig att jag lägger ner det hela.
Tack för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0