Niihm 林菲

Ja, nu sitter jag här...
Sista gången, sista gången på väldigt väldigt länge som jag kommer uppleva något som det här.

Baren är relativt full,  och någon fransk kille som sjunger på något konstigt språk.

Iallafall. Det känns lite tugnt att allting börjar ta slut. Jag vet inte ens om det var någon början till slutet, eller är det idag?

Imorgon åker jag till sömmerskan och hämtar upp mina kläder. Så på tisdag eftermiddag kommer min resväska vara packat, paketen hemsända och jag kommer vara helt i mig egen värld.

Eftersom jag är lite dramatisk (Lovar, det är bara liiiiiite) så gråter jag lite då och då.
En kille sjöng Father and Son med Cat Stevens, och tårarna rann. Kan iof vara pga att texten passar in så bra.


Nu måste jag sluta skriva. Martina och Tim försöker förvirra mig på msn, men icke sa nicke!
jag är trött. KÄnner mig lite osocial mot mina vänner, men jag känner mig inte riktigt närvarande just nu.

Bara så ni vet:)