Berättade jag?

Nej det gjorde jag inte.
Ibland är jag lite människorfientlig av mig.
Sådär ni vet att jag verkligen inte vill att folk ska ta kontakt med mig, och aboslut inte titta på mig.

Igår när jag åkte hem ifrån jobbet så stirrade en kille på mig konstant, i 45 min.
Ni kan ju då tänka hur jag hann att bygga upp lite illska i mig, och det hjälpte inte att jag ibland stirrade tillbaka och höjde på ögonbrynet och såg allmänt dryg ut.
Människan SLUTADE inte!!

Sen när vi kom till Zhichunlu där jag byter tunnelbana så tänkte jag. äntligen, nu slipper jag honom. Tror ni inte att människan går av där med! Blaha! Så jag gjorde som alltid, började gå i snabb takt och gick upp i rulltrapporna för att komma bort, och då. då knackar någon mig på axlen, och vem var inte det, om inte han.

Då var jag sjukt irriterad, och vet ni vad människan säger?
Kan jag få ditt telefonnummer?

BLAHA! Så jag svarar lite drygt, att det behöver han inte ha, för det har han ingen använding utav, och sen går han precis brevid mig, och pratar... Så tillslut gav jag numrer lite snabbt och skyndade på nästa tåg. Och han hann med. Och gick av där jag gick av. Så frågade han vart jag bodde, vilket jag svarade att jag vet inte vad det heter. Sen fejkade jag ett telefonsamtal till Mimmi för att bli av med honom.

Hade han sagt hej ifrån första början istället för att ha stirrar ihjäl sig i 45 min så hade jag varit mycket trevligare, och tillochmed frågat vad han heter. Nu heter han bara irriternade människa i min telefon och jag svarar inte på hans sms.

Jag är inte speciellt snäll ibland. Jag skyller på att jag var smått trött igår :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0