Niihm 林菲

Förlåt.

Jag gjorde fel, och jag vet det, jag ångrar mig, skulle jag kunna vrida tiden tillbaka så skulle jag göra det.
Det var inte meningen, det bara... Hände...
Men det betydde ingenting för mig! Du måste tro mig!!
Och det var inte riktigt värt det heller.
Det var inte så bra som jag hoppades på... Jag drogs bara med i stunden, stearinljusen, soffan, bekvämligheten.

Men jag gjorde fel, jag sa aldrig nej. Jag visste att jag lovat dig, men, men det försvann. Det fanns inte i mina tankar. Det var som ett stort "Jag måste".

Förlåt.

Visst blev jag lite rädd, man ska bli lite rädd för saker man inte riktigt kan förstå.
Men det finns saker i världen som skrämmer mig mer, och värre. Som att göra dig ledsen.

Det finns inte ord som kan beskriva hur ledsen jag är för vad jag har gjort, men jag hoppas att du kan förlåta mitt misstag och att vi kan gå vidare.
Jag vill ju inte komma hem i maj och veta att du är arg, ledsen och besviken på mig.

Förlåt.

Nästa gång jag lovar att se en film med dig, så tänker jag se den med dig och inte se den innan.
Men Paranormal Activity var inte värd att vänta på. Den var halvkass!

Jag är säker på att vi kan se någon annan skräckfilm ihop så vi kan krypa ihop i soffan och vara glada över att Martina sitter och vakar över oss (och inte skrattar).

Förlåt.