Niihm 林菲

http://www.aftonbladet.se/wendela/article6176728.ab

Jag satt och läste den här artickeln och tänkte.
Sure, hon är ju jättemodig som vågar lämna familjen coh tryggheten
och kasta sig in i något hon inte alls är van vid.
Men till vilket pris?

Hur kan man vara så desperat efter bekräftelse i en religion att
man väljer att tappa kontakten med sin familj?
Visst, varför kan inte familjen ha förståndet att låta flickan göra det hon själv vill,
men det gör mig ändå frustrerad!
Självklart har hon skaffat en ny familj nu, så hon lider inte, Men själv skulle jag
aldrig kunna tänka mig att behandla min familj på det sätter.

Nu kanske ni tycker att jag låter nedrans osmart som tycker att familjen skadas utav det här.

Men för mig går det inte upp något ljus när folk måste ha en religion att
luta sig tillbaka mot. Att folk strävar efter bekräftelse av någon de ändå inte kommer att träffa på några år.

Själv har jag jobbat i Svenska kyrkan, så det är inte det, jag tycker bara att folk som formar sin vardag efter en religion, och inte formar sin religion efter sin vardag, har sjukt dåligt självrespekt.

Sen blir jag lite frustrerad över när hon säger att de inte alls behandlar sina kvinnor som går ut i Sverige, så som vi hör det. Självklart så hör inte ens 50% av det som händer hemma inte till religionen Islam, men de påpekar gärna själva att det är inom tron.
Och självklart är det tusen gånger bättre att vara muslim i Sverige för en kvinna (om man har tur) Än vad det är att faktist bo i de förhållande man har i muslimska länder.

Nu är det inte just islam jag vill säga är fel.
Utan att leva så starkt i sin tro att allt annat inte spelar någon roll.

Det är fel. Fel fel fel!